När livet ställs på ända!

Den 6 april blev min make inlagd på psykiatriska kliniken efter akut utmattningsdepression. Det var en chock för oss alla, även om jag visste att det var för mycket på jobbet och hade varit under en lång tid. Men att det sista steget skulle bli så drastiskt och komma så plötsligt, det var jag inte förberedd på.

Sedan dess har hela familjen fått ett nytt liv. Först var det ren krishantering från min sida med fokus på att trösta barnen och lösa det praktiska. De undrade var pappa var, var ledsna och oroliga. Sov i stora sängen med mig varje natt. Lika tröstande för mig som för dem.

När man ställs inför något liknande så handlar det om att värdera vad som är viktigt och inte. Träning är en sak jag prioriterat bort, främst för att orken inte funnits där. Visst får jag energi av att träna, men när allt runt omkring i livet är kaos och osäkerhet så fanns det helt enkelt inte ork att träna. Ordna praktiskt med barnvakt för att lämna barnen och träna när allt handlade om att överleva mentalt, det fanns liksom inte.

Men nu när maken börjar bli stark igen så börjar även jag bli det. Så från och med i går gick jag upp i träningsnivå igen men tidigare målsättningar ligger på is och jag får se om de någonsin förverkligas. En Ironman känns inte relevant som dröm längre, en frisk och lycklig familj gör det.

Familjen är återförenad och det är det viktigaste i mitt liv 💗

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s