Aktiv semester!

Det finns de som trivs bäst med långa lata semesterdagar med bara en bok på stranden….men jag tror inte de har småbarn 😉

Förutom att maken och jag personligen föredrar lite aktivare semester, så kräver små barn aktiviteter på ett helt annat sätt än att vi föräldrar kan slappna av vid ett vattenbryn. Tvärtom så gäller att desto närmare vatten vi är, desto mer krävs av oss föräldrar för att hålla koll på barnen så att ingen incident händer.

Så, även om vi varit nära vatten en del, så har vi främst hållit oss aktiva alla tillsammans. Vi har vandrat och klättrat i alperna, vi har åkt sommarrodel och vi har varit på äventyrspark med ”Via Ferrata”-klättring högt upp bland träden i olika banor.

Vår minsting är inte fyra år fyllda, men vilken kämpe han är. Vi kallar honom numera för vår bergsget. Vid en vandring/klättring kom vi (tydligen) utanför tänkt led och det blev väldigt brant och svårt. Smala stiga med branta sluttningar bredvid. Vi höll noga koll på barnen med det var lite läskigt som förälder ändå. Vid två klättringar gick jag före för att kolla om det ens var möjligt att komma vidare.

Men, när vi väl lät lilleman klättra upp (där han behövde använda händerna för att klättra upp) så borstade han av händerna mot varandra på toppen och sa ”lätt som en plätt” helt spontant och bara fortsatte gå som om det inte var mer med det.

En bra bit in på vandringen (efter knappt 5 kilometer) så vilade vi lite vid leden. Förbi kom ett par i 40-års åldern och man hörde på håll hur de frustade och kämpade, när de kom förbi sa mannen hej och kvinnan som var lite efter tittade på barnen och sedan på oss och frågade sedan om barnen gått dit själv med klar beundran i rösten. Troligen förstörde det hennes berättelse om hur jobbig och tuff vandringen varit framöver, men det bjuder vi på ;).

Väl framme på toppen hade vi bestigit 450 höjdmeter på knappt två kilometer och från samma ställe startade hängglidflygarna som kastade sig ut för berget ut över sjön nedanför oss.

Även när vi klättrade på banorna uppe i träden så behövde barnen själva säkra fast sig en säkerhetshake i taget då vi föräldrar var 1-2,5 meter nedanför dem. Lilleman nådde knappt upp till linorna överallt, men han gjorde inte ett enda misstag. Han kämpade för att orka öppna hakorna, han tog en i taget, klickade i och sedan nästa. Stum av beundran över den viljan och styrka som han besitter.

Självklart imponerad över min stora kille också, som trots allt bara är knappt 6 år. ❤

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s