Racerapport Öved Trail

I går sprang jag premiärloppet av Öved Trail vid Övedskloster. Distanserna var 10 kilometer och 5 kilometer och jag sprang 5 kilometer. Med anledning av mitt maraton för två veckor sedan så vågade jag helt enkelt inte anmäla mig till tian då jag inte visste hur sliten jag skulle vara.

Nu är jag inte så sliten men däremot vaknade jag med halsont och rejäl förkylning dagen innan loppet. Bestämde mig inte för att springa förrän ett par timmar innan starten och det som avgjorde var vädret. Helt fantastiskt höstväder, 15 grader, sol och riktig ”höstluft”. Jag tog beslutet att springa en njutrunda utan att trycka på, då jag inte vill riskera något med anledning av förkylningen.

Väl på plats så förstod jag vilken underbar miljö det skulle bli att springa i och jag var glad för mitt beslut. Lullade runt med familjen inför start. De som sprang 10 kilometer började 15 minuter innan oss andra. När det var dags för oss så missade jag tiden lite då min garmin tydligen gick efter med fyra minuter, så hann precis till starten när startskottet gick. Hade inte hunnit sätta igång varken klocka eller musiken, så fick promenera iväg och var därmed klart sist ut 😉

Men, vad gör det när det var en njutrunda jag skulle ut på. Ganska omgående kom vi in på smala trailstigar där det tog stopp några gånger pga att löpare före började gå. Då det förstörde mitt eget tempo så begav jag mig ut vid sidan om spåret och sprang om några stycken.

Vi fick ducka för grenar, hoppa över stockar och försöka undvika att fällas av trassliga snår som låg som öglor på marken. Det var så vackert och roligt! Det var trail på riktigt.

Efter ett tag kom vi ner till en sjö och vi fick springa ner mot vattenbrynet för att slippa den lösa sanden. Några hundra meter senare var det dags att springa upp genom den lösa sanden och ut i skogen igen.

Här blev det lite serpentinsvängar upp på höjden följt av platt mark innan den ofrånkomliga nedförslöpningen kom. Därefter platt igen och in på slottsområdet och målet på samma plats som starten.

Jag njöt av varenda meter! Jag tog det lugnt och tryckte inte på en enda gång. Jag tittade på omgivningarna och jag stod emot suget att (som alltid) öka farten rejält sista kilometern. I dag var inte rätt dag att bli andfådd och ta ut sig. Men om loppet kommer tillbaka nästa år, vilket jag hoppas, så ser jag fram emot att trycka på såväl uppförs som nedförs 🙂

Det är alltid lika roligt att springa premiärlopp, att vara med om upplevelsen för första gången. Det var ett lyckat premiärlopp, de hade tur med väder etc men de hade även gjort ett bra jobb. Banan var välmarkerad, så det var inga svårigheter att följa den. Det var en rolig och vacker bana med blandat underlag, trail, stigar, sand etc.

Det jag dock saknade var en medalj. Det kan tyckas fånigt, men för mig ger en medalj ett minne som hänger på väggen som gör att jag kommer ihåg loppet, känslan och ser fram emot loppet igen.

De arrangerade även ett barnlopp, som vi tyvärr fick avstå i år för att hinna till ett dop. Så fort jag kom i mål satte vi oss i bilen och for hem för dusch och ombyte för att 20 minuter senare åka till kyrkan….men det var så värt stressen ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s